Överraskningsbröllop på barnens dopdag
ÄNTLIGEN HÄNDER DET NÅGRA GLADA OCH POSITIVA ÖVERRASKNINGAR
Bröllopsdag och Dopdag
2012 06 16
Min dotter Sarah och hennes man Dimitrios
och deras barn Amelia och nydöpte Alexander
Min dotter Anna och hennes man Robert
och deras barn Engla, Leo, Meja och nydöpte Melvin.
Här är de båda lyckliga bröllopsparen med alla barnen
Denna tårta var inte bara fin att titta på
den smakade dessutom helt underbart
"Revanschkriget", 1742
Min morfars farfars farfarsfar Anders Hesselgren från Bälaryd var en bland de soldater ur Jönköpings Regemente som utkommenterades till Skärgårdsflottan och Örlogsflottan i april 1742.
Anders Hesselgren var född 1719 eller 1720 för i Generalmönstringsrullen (1742) uppges hans ålder till 23 år. Han bodde på soldattorpet No 108 i Täringstorp, Bälaryd.
Bälarydsknektarna tillhörde Västra härads kompani.
Det fanns två partier i Sverige under den här tiden. Det var de fredliga Mössorna och så var det Hattarna. Hattarna ville ta tillbaka det Sverige förlorat efter Karl XII:s död.
Tjänstgöringen skulle ske på galären Horn 1742 04 30. Det var Hattpartiet som hade startat det s.k. Revanschkriget mot Ryssland.
Efter freden i Åbo 1743 återvände Anders till Sverige. Han utkommenderades då till Vänersborg och Uddevalla för att skydda gränsen mot danskarna som hotade att starta ett krig.
År 1744 återvände Västra härads kompani till hemorten. Anders Hesselgren tillhörde en utav dem som hade överlevt. Många av hans kamrater hade avlidit. De flesta hade förmodligen dött av smittosamma sjukdomar ombord på galärerna.
År 1751 fick Sverige en ny konung Adolf Fredrik.
Soldaten No 108 Anders Hesselgren avled 1752 08 10, troligen i hembygden eftersom Sverige då hade fred. Han efterträddes av en man som hette Lars och som fick överta namnet Hesselgren. Självfallet övertog han även soldathustrun Maria född Gudmundsdotter och torpet.
(Ja så gick det till på den tiden, för nästan 300 år sedan.)
Visst är det häftigt att min Anfader, åtta generationer i direkt nedstigande led var med i detta krig?
Utifrån mina barnbarn så är de i den tionde generationen.
CarpeDiem!
Nostalgi/Mode 1970?
Raggarskjortan
Kusligaste bilden/ (forts. följer)
Detta foto är taget av Dimman (min svärson). Jag fick se det på facebook förra våren, 2011. Jag rös när jag fick se att det liksom finns ett mansansikte i molnet. Jag uppfattade ansiktet både obehagligt och ont. Det var nästan så håret reste sig i nacken.
Strax därefter drabbades vårt lilla barnbarn Amelia av akut leukemi.
Det har ju antagligen inget samband men det är lite otäckt!
Vi har ju assistenter här hemma pga av att min man har fått stroke, så nu i januari 2012 visade jag en manlig assistent detta foto och han fick själv titta på bilden. Han upptäckte ansiktet också men han tyckte det såg ut som ett barnansikte med mulliga kinder. Man ser vad man ser!
En annan dag visade jag en kvinnlig assistent bilden, hon tydde ansiktet precis som jag utan att jag hade sagt något. Ett mansansikte med mörk mustasch.
Sedan det värsta av allt, så upptäckte hon ett nytt litet ansikte som såg ut att tillhöra ett litet barn.
Hon blev ganska skrämd av vad hon såg. Hon vill aldrig mera se detta foto.
Strax därefter föds vårt trettonde barnbarn, Melwin.
Hon berättade att hon hade berörts väldigt illa av fotot förra våren när det hade figurerat(efter när jag påpekat vad jag såg) mycket på facebook.
Snälla, Du som läser detta kan väl kommentera detta foto och berätta om Du ser något eller kanske inget alls. Det skulle betyda mycket för mig.
Hemmet; ett "Vandrahem"/CarpeDiem! (forts. följer)
KONSEKVENSER AV ETT HELT NYTT VARDAGSLIV!
Det började med att min man fick en stor stroke 2010 09 22, därmed försvann även mycket av mitt liv! Det var mkt jobbigt i början. Jag fick åka in två ggr om dagen ca 6 - 7 timmar varje dag när han var inlagd på Geriatriska avdelningen. Han ville ha besök nästan hela dagen annars mycket orolig enligt personalen. I början kunde min man inte göra så mycket, jag fick mata honom och försöka förstå vad han ville få sagt, han enbart viskade fram små ord.
Det blev ett väldigt åkande, fyra körningar per dag. Så Stort Tack till mina söner och svärsönerför att de ställde upp och skjutsade mig. De få gånger de inte kunde köra, ställde andra släktingar upp tack o lov.
Efter en månad kom min man till Rehab. Där fick han träna upp sina nedsatta funktioner, blev lite bättre och rörligare även pratet blev lite bättre. Men på grund av platsbrist fick han komma till ett kortis på ett äldreboende tills det blev klart med assistans i hemmet. Detta var i början på december men han trivdes ju inte där så klart. Jag tog hem honom 6 - 7 timmar per dag så även nu krävdes det skjutsningar. Det var mycket kämpigt att i fyra månaders tid sköta honom själv dessa timmar. Det var både fysiskt och framför allt psykiskt jobbigt.
En helt ny personlighetsförändring har uppstått. Man kan inte förstå hur en människa kan förändras så mycket.
Många ansåg att jag skulle få in honom istället på ett Äldreboende (fd. ålderomshem) men jag anser inte att en 59-årig man hör hemma där.
På våren 2005, "Gick jag ordentligt in i väggen". Det psykosliknande tillstånd och de vanföreställningar jag hade då vill jag inte att mina värsta fiender (om jag nu har några sådana) ska få uppleva. Det visade sig att jag hade fått en depression. Mitt jobb som undersköterska stortrivdes jag med men allt "tjafs" runt om, blev för mycket för mig.
Den som är avundsjuk på andra
Vill gärna på andra klandra.
En utav de värsta sju dödssynderna är just avund!
Stort tack för att jag fick den gode kontaktman jag fick då, och ännu har kvar. Han är min "mentor" som ser till att jag kan orka med mitt liv och allt annat som sker. Idag mår jag bra men det är till stor del medicinens och öronakupunkturens förtjänst.
Jag har annars alltid varit ganska mycket emot mediciner men som vårt liv ser ut idag och allt som drabbat hela vår stora familj så får man vara tacksam att det finns. "Man får vara glad att man är som man är, när man inte blev som man skulle".
Nu tillbaka till min mans öde; allt tar ju så lång tid, vi har valt kommunen att sköta om assistansen (men man kan ju även ta något privat bolag).
Det blev några intervjuer som skulle klaras av innan vi kunde anställa assistenter/personal. Det är ju mycket viktigt att personkemin verkligen fungerar emellan de båda parterna.
En hiss till övervåningen var tvunget att installeras samt en ramp ute på gården (lite väntetid på allt).
I april började en jättegod assistent (Olle) hos oss. Han hjälpte mig mycket med Anders för annars hade jag aldrig orkat så här långt.
Inte nog med allt detta; den Ödesdigra dagen 2011 04 26, då ett av våra älskade barnbarn Amelia, lite över 3 år fick Akut leukemi. Den Dagen jag fick detta besked, går inte med ord att beskriva. Jag trodde inte att jag skulle orka mer.
En glad o lycklig
Amelia, Grekland
Sommaren 2010
Dagen innan var Amelia hos oss och var hur pigg som helst. Hon lekte som vanligt samt hjälpte hon mig att rensa i landen för det tyckte hon var roligt. Sedan dagen därpå rasade hennes värden bara, akut leukemi. Detta blev en sådan stor chock för oss alla, helt overkligt! (Det händer andra men inte mig, det är ju så man tror).
Till hösten fick vi äntligen assistans dygnet runt. Detta innebär givetvis att man aldrig är enbart själv hemma, ens hem delas ju nu med många andra. Det känns väl ok när det är ordinarie personal men tyvärr så finns det ju vakanta dagar samt att den ordinarie personalen blir sjuk eller tar ledigt och då kan det bli fyra till fem olika personal på en dag som passerar i ens hem. Detta att det kan bli så många olika, blir väldigt frusterande och oroligt för min man och det i sin tur går ofta ut över mig. Vi har haft tur ändå, vi har bara haft bra och kunnig personal från Bemanningen och Poolen. Så många go´a o duktiga jag lärt känna där och känner stor tacksamhet till, I just love them!
Några av den ordinarie personalen har bytts ut av olika anledningar under resans gång.
Han som verkligen hjälpte mig i början, åkte utomlands på semester i tre månader på Nyårsafton.
Nu, 2012 när jag skriver detta har vi fem ordinarie personal, som är en riktigt bra "stab".
Det måste ju kanske kännas även för personalen som att de är på ett Vandrahem, äta i ett annat hem och sova i någons annan säng. Det kan inte vara lätt alla gånger och bara "trampa" in i någon annans hem. Min mans assistenter är mycket bra, de får vara både hans förlängda arm, ben, ibland huvud samt hans ögon. Min man är helt blind på ett öga och har ca 20 % syn på det andra. Assistenterna får även verka som logoped och sjukgymnast, finns ett träningsschema med olika övningar som ska göras varje dag. De är mycket duktiga och vissa framsteg och förbättringar gör min man på vissa områden. "Övning ger färdighet". Det krävs ganska mycket av personalen; de ska vara lyhörda för vad min man vill, "puscha" på och motivera, ständigt vara till hands och framför allt att ha stort tålamod för ibland kan det uppstå lite kniviga och konstiga oproviserande situationer.
Man ska verkligen vara glad och tacksam för att det finns sådana humana människor som vill
jobba och hjälpa till så här.
Mitt Hem; En arbetsplats för någon samt ett fungerande vandrahem. Hitintills har jag delat mitt hem med 41 st olika personal!
Har Jag, något eget privat hem? That´s the Questions!
2012 03 06, igår slutade en av vår ordinarie personal. Det är ju bara så, att funkar inte kemin mellan assistenten och brukaren så blir det inget bra för någon. Båda parter måste trivas med varandra.
Livskvalité är oerhört viktigt även för en funktionshindrad person, när man inte själv kan tillgodogöra sig det får andra försöka att göra det så gott som möjligt i livet.
Den femte april började en ny kille (man) här. Han går verkligen in för min man och de två verkar trivas så bra ihop. Ett nytt "rättvise" schema där tiderna är kl. 10 till 10 ska eventuellt börja gälla. Detta är det jag strävat efter sedan hösten förra året, 2011. Min man slipper alla dessa byten, där det ibland kan vara upp till tre/ fyra personal på en dag. En stroke patient behöver främst lugn och ro samt en trygghet där en dag inte behöver avlösas utav flera olika personal. Det kan skapa så många onödiga problem. Det är jobbigt som det är.
Tyvärr slutade denna kille av olika familjeskäl. Men vi har fått en ny och go´ kille istället, han är så lugn och lite småmysig. Personkemin mellan min man och han fungerar klockrent. Det fortsätter att röra på sig här i hemmet; en ordinarie slutar snart pga av graviditet så då måste det börja ytterligare en ny personal och snart ska sommarvikarier utses också....................................
Ja, nu är är det maj, våren visar sig med all sin sköna grönska men trots allt tänker jag på att Mitt privatliv existerar ju inte längre, tyvärr!
Den 13:e maj kom vår efterlängtade kille (han som varit bortrest i flera månader) tillbaka. Visserligen ska han bara jobba här över sommaren för sedan lämnar han staden igen. Det är en oerhört stor trygghet för oss att han är här över sommaren när ordinarie personal tar semester.
Igår den 17: maj hade vi ytterligare en ny personal, fast hon var jättebra men hon var den 43:e personalen på ett år. Detta är något som är fel i det kommunala systemet, detta är varken bra för min man man eller mig. Jag bara undrar: Hur länge orkar man?
Och mitt i allt elände går min duktige och underbare kontaktman i pension. Det är en tjej som ska efterträda Honom. Jag har träffat henne och hon verkar jättebra men det går aldrig att ersätta Min "Mentor" till 100 procent, tyvärr. Han och jag har träffats regelbundet i sex år, vilket är en ganska lång tid. Jag fick från första stunden ett stort förtroende och tillit till Honom. Man kan nog säga att jag lade Mitt liv i Hans händer!
Idag 31:e maj är det hans sista arbetsdag, en stor förlust för Landstinget. Igår var han här och vi fikade i trädgården. Vi sa aldrig helt Hej Då, utan förhoppningsvis kommer vi att hålla kontakten på något annat vis. Vi har i alla fall ett gemensamt intresse och det är släktforskning. Saknaden blir stor, inte bara för mig utan för många.
Idag den 15:e juni kom den 44:e personalen, hon är från Poolen och ska vara här lite i sommar. Det var som tur "va" en jättego tjej och hon är välkommen till oss.
Jaha, så var det dags igen med sommarvikarier en ny kille på 22 år alltså den 45:e personalen, man kan undra hur allt ska sluta................
I söndags den 8.e juli trillade min man av sin träningscykel och detta resulterade i att tummen blev bruten på två ställen. Han är nu gipsad från tummen och upp till armbågen.
Alla andra längta till semestern och sommaren men jag själv önskar att den går fort så att all ordinarie personal är på plats igen.
fortsättning följer, förhoppningsvis
Det är ju nu när vi är mitt i livet som vi behöver uppmuntras, känna gemenskap och få känna att det finns de som faktiskt bryr sig om oss.
Man är Ensam trots att man inte är Ensam!
Amelia;Barncancer/Carpe Diem! (forts. följer)
Sarah o Amelia
Det är nog det värsta som kan hända en mormor, när ens lilla älskade barnbarn får Leukemi!
Man inser att Livet hänger på en mycket skör tråd, som mormor känner man sig så hjälplös.
Den stora lyckan är när Amelia känner sig glad o pigg.
Trots denna stora hjärtesorg så blir man väldigt glad o varm inombords när Amelia Säger:
Mormor Jag Älskar Dig!
Varför, Varför, Varför?
Låt aldrig ljuset slockna...........
Lyckliga Familjen
våren 2008
Prinsessan Amelia
Sommaren 2010 i Grekland
Amelias 3 åriga födelsedag, 2010 12 19
Lillebror/Prinsen
Sommaren 2011
Amelia pratar allvar med mormor......
Lillprinsen
2012
Syskonkärlek
2012
Storasyster behövs
Prinsessan Amelia
i Hok 2012 02 25
Mor & Dotter
Våren 2012
Tro, Hopp & Kärlek!
Idag 2012 05 02, börjar Amelia med sin sista (8:e) högdosbehandling.
Mor och dotter sommaren 2012
Bröllopsdag och Alexanders Dopdag
Sommaren- 2012 06 16
forts. följer
http://www.barncancerfonden.se/Gavor-Bidrag/Egen-insamling/Insamlingar/Amelia-fonden/
CarpeDiem......
Gerdans Heminredning/
NEDERVÅNINGEN
Hallen
Katten målad av fd. arb.kompis Nancy
Ängel fått av Amanda & Ida
Fint avspeglat mönster på väggen från hallfönstret
Köket
Lilla TV-rummet
Amelias Ljus
Lilla toan
Vardagsrummet
Hjärta på tråd (5 år gammal)
Matsalsrummet
Klart Han är här.........
Uttern (Smålands landskapsdjur)
Pontiac
Anders Hiss
ÖVERVÅNINGEN
Trappan upp
Min mammas gamla spegel som nu är "vitduttad"
Drömfångaren
Duschen
Dator rummet
Fina solhatten
Egenhändigt gjorda tavlor
Mormors Amerikakoffert
"Finhatten"
Mitt Sovrum
Givetvis en "duttad" tavla här också
Fototavla vid Vättern, av Dimman
Ruskiga gamla historier/Farmors anteckningar
När min farmors mamma, Anna Mari gifte sig för första gången med Carl Johan Magnusson fick hon i hemgift av sina föräldrar ett ställe med ett par kor, ungnöt och höns. Paret hade det bra fick två barn, Hanna Wilhelmina (1869) och Johan Magnus (1871). Tyvärr så fick hennes man endast 30 år gammal lunginflammation år 1871 och avled. Nu var hon helt ensam med sina två barn o gården. Hon var tvungen att anställa en dräng till gårdens skötsel. Han drev stället som det vore hans. En marknadsdag sålde han hela stället utan att Anna Mari visste något om det. En dag så dök det upp ett flyttlass till stället, det var den nya ägaren. Tänk vilken chock det blev för henne hon var tvungen att ge sig av med barnen från sitt eget ställe. Den nye ägaren visade upp ett kvitto att han betalat pengar för stället.
Av drängen syntes det inget mer, han hade stuckit till Amerika för pengarna. Må han aldrig få ro i sin grav..................
Anna Mari var nu tvungen att gå med sina två små barn många mil för att komma till sin syster som var gift med en Almgren som bodde i Barnarp. De hjälpte henne så hon fick ett arbete. Hon hade som arbete då att göra tändsticksaskar. AnnaMari skaffade sig en egen lägenhet vid "Släntin" vid Barnarp åt henne o barnen. Hon var änka i några år, sedan träffade hon en änkeman som hette Sjögren. Han hade tre barn Herman,Ludvig och Signe. AnnaMari och Sjögren gifte sig. Han blev som en far även åt hennes två små barn och de fick hans efternamn Sjögren. Men så dog även denne man därmed var hon änka igen. Barnen var nu stora och tjänade sitt egna uppehälle.
Efter några år så träffade hon Sven Isac Pettersson Lås, han var 22 år äldre än hon och hade sex ganska vuxna barn. De gifte sig år 1887 och fick två barn tillsammans, Sven Gustaf Valdemar 1888 och Adelaide Maria Elisabeth (min farmor) år 1891.
Sven Isac Petter Lås arbetade som bergprängare och det var endast bergsprängare som fick sköta om när det skulle skjutas salut för bröllopsparen. En dag skulle brudparet Maria och Johannis från Tahe gifta sig. Sven Isac skötte då om saluten, skottet ville inte smälla så han gick fram för att titta och just då small det av. Han fick så mycket krut i ansiktet så att hans öga gick inte att rädda. Han förblev enögd. Det blev bara ett hål rätt in så när han gick ut eller gick bort satte han en svart lapp för. Det var endast de rika som hade råd med emaljögon på den tiden. Han hade även kamrat som kallades för Kalle Katt som också hade förlorat sitt ena öga. När de ville diskutera något så sa de: Det skulle de minsann göra upp mellan två ögon.
Sven Isac hade en mycket fin o stark sångröst så därför fick han sjunga vid alla begravningar.
När bergsprängningen upphörde, blev Sven Isak och hans son Johan i Sjövik Stenarbetare. De lade stenfot till hus samt källare. Det år många källare både vid Taberg och Norrahammar som de gjort.
AnnaMari arbetade sedan på Jönköpings lasarett som sjuksköterska, hon fick gå från Tahe till Jönköping. Hennes stig som hon gick från Svensbygget vid Tahe till Jönköping syntes fortfarande när jag var där o tittade vid mitten på 1990 talet, rätt fantastiskt. AnnaMari var dessutom "klok gumma" (kusin med "Flahultar´n) hon odlade många växter och örter som hon hjälpte många människor med när de sökte upp henne för att få hjälp. Hon arbetade dessutom även som barnmorska samt tog hon även hand om dem som hade avlidet. Livets gång!
En otäck historia som hon själv tyckte; var när en mycket krokig man hade avlidet och hans anhöriga hade då bundit fast honom på sofflocket för att han skulle rakna o komma i kistan. AnnaMari tillkallades som vanligt när någon avlidet för att göra dem i ordning. När hon tog bort repen från mannen så samtidigt flög han rätt upp mot henne, det var visst det otäckaste hon varit med om, enligt min farmor.
Barndomshistorier från farmor
Ett tag bodde farmor när hon var liten på Gransholm. Deras köksfönster vette mot berget och när hon som liten flicka tittade ut fick hon se hur en ko trillade ner och mosades sönder. Det var mycket hemskt, tyckte hon.
Hårda straff förr; en kvinna hade blivit dömd till att mista båda öronen pga att hon hört ett privat samtal som hon sedan gick och skvallrade om. Men hur det var så fick hon behålla sina öron men blev istället dömd till att arbeta i berget. Hon fick som alla de andra rep och tunga kedjor om midjan så det straffet var nog lika hårt för en kvinna.
En annan gång i Tahe var farmor och hennes kamrat Ester Aronsson och lekte vid sjön. I hagen intill gick korna o betade, tjejerna var inte rädda för dem utan lekte o stimmade . En ko var särskilt arg, hon gjorde lite som hon ville, var det en grind i vägen för henne så öppnade hon den. Men tjejerna kände sig trygga nu när de lekte "hej vilt" för på den ilska kon hade bonden satt en bräda över hornen. Men rätt som det var kom kon farande mot dem och tog Ester på hornen och försökte dränka henne i sjön. Farmor blev väldigt rädd och skrek så högt hon kunde, drängarna kom och räddade flickan Ester.
"Gerdan"-----------
CarpeDiem!
Gamla foton/farmors sida
Farmors mamma Anna Mari Pettersson
Gift med Sven Isak Petter Lås
(fotot tagits 1918 10 17, hennes syster Kajsa-Lisas dödsdag)
Farmor Adelaide 18 år, 1909.
Farmor Adelaide med Birger i knät
Farfar Arvid med pappa Sven i knät.
(Detta är för övrigt det enda kort som finns På farfar)
Pappa Sven & hans lillebror Birger, 1916
(Sven Isac Pettersson Lås barnbarn)
Personerna längst bak är farmors bror Gustaf och hans fru Emmy.
Det äldre paret i mitten är Min gammelfarmor AnnaMarias dotter Carolina o hennes man Stensson.
Gustafs dotter Margit (min pappas kusin) sitter längst ut till höger.
Den lille pojken i mitten är Gustafs yngste son Nils.
Fotot taget hos Stenssons i Julitta i Sörmland 1931 eller 1932.
"Gerdan"----------
CarpeDiem............
Militärfoton från Eksjö på 1930 - talet
Pappa Sven till hö. i bakre ledet och den
glade som är främst till vä. är hans bror Birger.
Samma kompisgäng.
Här är gänget uppradat på led som militärer ska vara.
Gänget samlat på Kaserngården; min far Sven längst ut till hö.
och hans lillebror Birger är främst som vanligt.
Fotona tagna av;
Rosenlöf Eksjö - Foto
Barndomsfoto från 1916 och 1918/
Två utav Sven Isak Pettersson Lås barnbarn år 1916;
Min Pappa Sven till höger o hans lillebror Birger.
Den lilla tjejen är min mamma Astrid och den andra är hennes kusin Iris.
(Fotot är taget år 1918)
CarpeDiem.............
Trädgårdsfoton/
Saknar de tre årstiderna; vår,sommar och höst!
Min lilla björk (planterdes på tidigt 1990 - tal)
Taklökar
Trädgårdsbuske i blom
Mitt konstverk (från början en "bollabuske") på våren
Ormbunke
Videträdet (Sälg)
Kärleksört
Salvia
Omfixad Kaprifol
Ormhassel (i bakgrunden) och vit Kärleksört
Benved (så vackert rosa på hösten)
"Konstverket" (på hösten)
Nyplanterat land
Rosor och självsådda Lobelior
Vita Rosor.................................
Morellträdet i full blom
Gerdan
Sven o Astrid/
Pappa Sven på "grönbete". Fotot tagits 1:a Maj 1934.
Mina föräldrars; Sven o Astrids förlovningsdag på
(midsommarafton, tror Jag) Kroatorpet år 1936.
Klädmodet på 1930 - talet/
Min mamma Astrid till höger på fotot.
Mamma Astrid o pappa Sven till höger på fotot.
Mamma o pappa fortfarande till höger på fotot, fast lite mer
lättklädda.
Här gottar sig mina föräldrar, Sven o Astrid i solen.
Per (Sabelpelle) Carlsson/
Morfar Per med den ljusa hatten. (ev. hans syskon också)
Morfar Per nu några år äldre, till höger på fotot.
Gamla familjefoto/mormor&morfars sida/
Morfar Per o Mormor Augsta
Mormor Augusta o morfar Per (Sabelpelle) Carlsson
Den stora tjejen är min mamma Astrid. Fotot är från år 1923.
Samma familj, fast 11 - 12 år senare.
Släktforskning/Historik/ (forts. följer)
Intressant att t.ex se vilka olika yrken de hade; bergsprängare, hemmansägare, "klok gumma", kyrkosångare, kyrkväktare, rättare, sjuksköterska, sjöman, skräddare, snickeriarbetare, soldater, torpare, trumpetare mm.
Inga kungar o prinsessor än så länge i alla fall!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! CarpeDiem!
Jag har även haft stor hjälp av min farmors gamla anteckningar där hon berättar om olika händelser i hennes barndom.
En kul grej var att Polarforskare André var hemma hos farmor o hennes föräldrar o tog adjö innan han försvann på sin ballongfärd i slutet på 1890-talet. Farmor fick en femma av André men hon ville inte ha den för hon var rädd att den skulle blåsa bort så istället fick hon en två-krona o desto gladare blev hennes tre år äldre storebror Gustaf som fick femman. Farmor var då 5-6 år, som hon skrivit själv så förstod hon inte pengavärde då.
En annan historia som inte är så kul, var när hennes mamma fick en stor metkrok som fastnade ordenligt i hennes huvud. När de ryckte den kroken slets hennes hår o hud av(nästan som en skalpering). Gå in o kolla på hennes foto så får ni se själva.
Min farmors pappa Sven Isak Pettersson Lås anlade SVENSBYGGET under Tahe i Månsarps socken. Backstugan/torpet låg nära södra ändan av Tahesjön, där en bäck utlöper som bildar ett av Lagans biflöden, Myresbäcken. I folkmun kallades stället för Hästabroa men i kyrkoboken fick det hans namn. Hästabroa kallades det för att en häst skulle gå på bron som går över Lagan men bron var trasig så hästen föll ner o bröt båda benen.
Detta hus fann jag igår (2012 01 15) på en släktforskningssida.
Detta hus Björkelund under Stibbarp i Hakarp, ägde min morfars
pappa Rättaren Carl August Josefsson mellan åren 1903 - 1928.
Något som jag blev glad åt var att min mormors pappa Soldaten
Gustaf Hilmer Hellgren var född i Göteborg samt att hans
föräldrar var riktiga "Göteborgare". En nyhet för mig.
Jag har alltid tyckt om Göteborg och dess härliga dialekt,
detta förklarar ju varför.
Vad vore livet utan riktiga "goa" Göteborgare..........
Börja släktforska och ha kul!
Nu i april 2012 har jag fått reda på tre sysslingar som jag inte visste om. Riktigt spännande och mycket hjälp har jag fått av dem i min släktforskning. I synnerhet från en moster till en av mina sysslingar, hon har 40 års erfarenhet inom detta område. Så ett stort tack till alla dem.
CarpeDiem!
Gamla Huskvarna foton/
Mitt Huskvarna
Trähuset och Lilla stenhuset (nu AD)
Trädgårdsgatan med fina hus (nu Trädgårdens Äldreboende)
Tennisbanan på 1960 talet ( nu Kavlagårdens Äldreboende)
Taxistationen på Kungsgatan
"Svandammen" i Folkets Park (1950 tal)
Stockmakarbyn och Viktoriabyn
Brandstationen, Stockmakarbyn och Viktoriabyn
Stamplaplan och Södra Kiosken
Zinkensdamm, 1955
Rosenborgsgatan
Rosenborgsgatan, Nyårsafton 1954
Rondellen vid Esplanaden
Regina Matiné slutet på 1950 talet
Olle Smé (Andersson)
Kungsgatan, 1920 tal
Lagerdahl och Kiosken (på Jönköpingsvägen)
Gamla Ladan (nu Öxnehaga bostadsområde)
Kiosken, Häradsvägen/Västerliden
Kavlabron
Jönköpingsvägen
Huset (korsningen Tormenåsg. o Brunnsg.)
Husqvarna Vapenfabriks AB (+ arbetarbussarna)
Rondellen vid Esplanaden
Folkets Park (innan det brann)
Fina gamla hus (nu"Åbäket")
Gråbo ladugård
Gränden (mellan Rosenborgsg. o Trädgårdsg.)
Folkets Hus
Brukshotellet (nu Sporthallen)
"Kvesagränden"
"Brooklybron"
Huskvarna Folkets Parks huvudentré 1950 talet
Känd Huskvarna profil; "Sven Dufva"
Faktoribyn (Smedbyn), klar år 1702
Esplanaden, mitten 1950 tal
Ericarne Jacobsson med sin klass i badhuset, 1960 talet
(Ericarne har varit min mellanstadielärare
samt var han gift med min mammas kusin Vera)
Drottninggatan o Viktoriabyn
Campare i Kidrons park, 1963
Bråneryds Herrgård (funnits sen 1490 talet)
Autostradan, mitten av 1960 talet
Bad i Mjölkafållan, 1958
Vapenvallen, HIF match slutet på 1950 talet
Faktorigatan, "Belsen" klar 1947
Fiske i Huskvarna ån, år 1892
Esplanaden, slutet på 1950 talet
Fiskhandlaren Frisk, år 1962
Gripenbergsbanan vid Järnvägsparke
Huskvarna, slutet på 1940 talet
Huskvarna Stadsparks Café, 1940 talet
Huskvarna/Jönköpingsbussen
Krock på Esplanaden, 1956
Apoteket Svanen på Rosenborgsgatan
Tormenåsgatan, början 1900 talet
Esplanaden, 1960
Filadelfiakyrkan på Tegnergatan, 1960 talet
Huskvarna Handelsträdgård på Vättergatan, 1930 talet
BP Macken på Grännavägen, 1951
Husqvarna Borgarbrandkår, 1910
Huskvarna i den gröna dalen
är den finaste staden
Därför vi Huskvarnabor har den så kär
För annars skulle vi ju inte bo här!
